Det har hänt

Som de mest uppmärksamma av mina läsare kan se är det nu lite för länge sedan jag var här inne och berättade om mina bravader. Jo, det har hänt. Det har fuskats.

Efter en överrasknings-helg i sus och dus på hotell (med dessertbuff'é och mosters choklad i väskan - herre jistanes vad gott!) och ett födelsedagskalas Elsa var bjuden på söndag kväll, blev det inget igår. Skulle ut imorse och göra bot, men tröttheten från en aktivitetsfylld helg låg som ett blytäcke över mig (och dessutom låg jag omringad av två varma och gosiga barn - vem vill röra sig då? Ungefär som när Bertil låg tätt intill, det var inget man ville flytta sig från heller) så jag kom inte ut då heller. NU i afton, däremot, har jag varit ute, 30 min med 4+4+4 springsekvenser. Lustigt nog kändes det lite (lite) lättare idag än tidigare gånger. Är det möjligt att känna skillnad redan efter tre gånger, eller har jag bara en "bra dag" kanske?

Hur som helst, jag har gjort upp och ser fram emot onsdag!

Tack!

Vill passa på att skicka ut ett stort TACK till alla som följer med och skickar uppmuntrande och påhejande mail. Ni anar inte vad det gör för en tränings-motivation som vanligtvis är lika flyktig som en fis i vinden.

Kan för övrigt varmt rekommendera att träna såhär i all offentlighet. Det känns som om alla kollar och jag måste gå ut när jag har sagt. Det gör det svårare att drabbas av akut värk i håret som gör att man inte kan ge sig ut en dag.

Gasellen på Malta

Uppe i ottan, ammade Per och sedan iväg. Svårt att gå ifrån den varma kroppen som låg i min säng, men jag har ju lovat.

På med hörlurarna, ny ljudbok av Jan Gullio, Madame Terror, om Kursk-sänkningen och kriget i Mellanöstern vad jag hittills har hört, och sedan ut i morgonsolen. Började friskt med spänstigt joggande upp mot lekparken och upp mot kyrkan. Ganska snart (vi snackar minuter) blir jag anfådd och det blir tungt att springa. Här på Malta är övervikt, diabetes och brist på fysisk aktivitet i skolorna ett ständigt återkommande tema i tidningarna. När jag då ser ett gäng (alla överviktiga, vad jag kunde se) tonårstjejer sitta utanför en skola och vänta tänkte jag att jag skulle göra ett gott intryck, som den spänstige utlänningen som minsann är ute och joggar innan dagen startar. Likt en gasell sprang jag mig förbi dem med lätta fjät och såg (gjordet jag verkligen det?) hur komfortabel ut som helst, men med resultatet av att jag så fort jag kom bak ett hus, utom synhåll fick vika mig dubbel i astma-liknande krupp och utmattning. Ja, vad gör man inte för publiken. 40 min idag, men bara 5+5 med löpning. Och så två minuters återhämtande efter gasellspurten, lutandes mot en stolpe.

Ja, då var man igång

Första dagen på det nya livet - och jag är förkyld. En liten gåva från dagis till mig via Elsa, Per och Johan. Därmed blev det inte mycket löpning (sammanlagt bara ca 10 min av 35 minuter jag var ute) utan en rask promenad istället eftersom det ju är farligt för hjärtat att motionera med virus i kroppen. Det var nog bra att ta en mjukstart eftersom en pang-på-rödbetan halvtimmes joggingtur nog hade resulterat i hjärtproblem det också.

Men men, jag har i alla fall varit ute och det känns så skönt!

Otroligt men sant!

Tro det eller ej, de flesta som känner mig kommer inte att göra det, men jag har gått med på att springa Göteborgsvarvet 2008. Hur i hela friden kom det beslutet till, kan ni ju tänka, med handen på pannan, Pia som inte rört en fena sedan ungdomstiden? Ja, där har ni svaret. Nog är nog. Basta! Fick efter en inspirerande chat med min svåger - och nu tillika träningsmentor - konstigt nog en adrenalinkick av meningen som innehöll orden "Göteborgsvarvet" och "Pia". Sist jag hade bra kondition var på gymnasiet när jag tränade karate två gånger i veckan och dessutom var ute och sprang med Jenny på morgonen innan skolan. Några år sedan, kan man säga. Skulle hoppa hage med Elsa häromdagen och insåg att jag är så tung och ospänstig som ett kylskåp. Man kan skämta om det ett tag, men nu är det inte roligt längre. Trött på att vara tung och trött men framför allt är jag mest trött på att vara fläskig. Löftet är (än så länge) två pass i veckan, onsdag och söndag, och jag har upprättat denna bloggen som jag sprider bland vänner och familj för att jag inte skall kunna fuska. Annars blir det den gamla vanliga vägen med urlöjliga ursäkter för att inte komma iväg. Kontrollera mig gärna, rosa mig när jag är duktig (det kommer jag säkert behöva för löpning är inte min favorit!) och risa mig om jag fubbar. Att "vi har hört den förut" är ju sant, det visade sig inte minst i Johans reaktion till beslutet: Göteborgsvarvet?? Visst. På måndag när Johan är hemma igen startar det hela. Målet är inte så mycket viktrelaterat, mer att få fastare hull, kondition och energi. Och så att kunna springa över mållinjen i Göteborg 2008 - även om Marcus kanske får bära mig ;-) Dagens statistik: 157 cm och 59 kilo, det blir en BMI på 23,9 det och precis in i "överviktig" kategorin enligt Wikipedia: http://sv.wikipedia.org/wiki/BMI . Borde ha mått och puls och sånt också, men det har jag inte här och nu. Återkommer om det så jag kan föra statistik. Nu startar det, får in och damma av mina Asics och se om de kan nötas lite på Lijas gator. Tack Marcus för inspiration och för att ha föreslagit det nästintill absurda – vi ses i Göteborg!