Kräftan i Lija

Uppe imorse, på programmet idag: 5 intervall med 2 min jogg, 1 min gång och 10 min rask gång i början och slutet. Under den femte och sista två-minutaren kämpade jag, det var tungt, kollade klockan och jag hade 34 sekunder kvar. Sedan sprang jag (vad som kändes som) en halvmara ytterligare utan att klockan pep, kollade igen, fortfarande 10 sekunder kvar. Jag var helt färdig och mina ben tunga som bly. Jobbigt men skönt efteråt!

Kan dock varmt rekommendera att följa ett program som jag gör. Och för en gång skull lurade jag inte mig själv i starten och gick in på en nivå jag inte klarar, utan nybörjarnivån passar mig perfekt och även om det ser lite ut så är dessa pass och dess intervall precis vad jag klarar av. Motivationen hålls uppe eftersom jag får ta i lite samtidigt som jag ser att jag klarar av "uppgifterna". Stegvis skall soffkroppen transformeras.

På väg hem imorse kollade jag in mig själv i ett bilfönster. Trodde väl jag skulle se en frisk, sportig atlet, men vad som mötte mig i spegelbilden var ett kräftrött ansikte med igenklistrade läppar. Mmmm mpoouuummm sa munnen, översatt i hjärnan blev det: Vad är detta för dumheter? Har vi gjort en halvmara nu så vi kan gå hem och vila? Nejdu, det har vi inte!!