Gasellen på Malta

Uppe i ottan, ammade Per och sedan iväg. Svårt att gå ifrån den varma kroppen som låg i min säng, men jag har ju lovat.

På med hörlurarna, ny ljudbok av Jan Gullio, Madame Terror, om Kursk-sänkningen och kriget i Mellanöstern vad jag hittills har hört, och sedan ut i morgonsolen. Började friskt med spänstigt joggande upp mot lekparken och upp mot kyrkan. Ganska snart (vi snackar minuter) blir jag anfådd och det blir tungt att springa. Här på Malta är övervikt, diabetes och brist på fysisk aktivitet i skolorna ett ständigt återkommande tema i tidningarna. När jag då ser ett gäng (alla överviktiga, vad jag kunde se) tonårstjejer sitta utanför en skola och vänta tänkte jag att jag skulle göra ett gott intryck, som den spänstige utlänningen som minsann är ute och joggar innan dagen startar. Likt en gasell sprang jag mig förbi dem med lätta fjät och såg (gjordet jag verkligen det?) hur komfortabel ut som helst, men med resultatet av att jag så fort jag kom bak ett hus, utom synhåll fick vika mig dubbel i astma-liknande krupp och utmattning. Ja, vad gör man inte för publiken. 40 min idag, men bara 5+5 med löpning. Och så två minuters återhämtande efter gasellspurten, lutandes mot en stolpe.